Som svensk är man van vid vissa saker, men en del får man ju pruta på nu när man besöker England och London. Trä- eller plastgolv, men heltäckningsmatta funkar också. Fil till frukost, men mjölk och grapefrukt får duga. Riktiga, fluffiga täcken, men ett lakan med filt värmer ju också. Fyra olika mynt, men typ åtta olika går ju också bra, även om man blir stressad när man ska betala. Poängen är att det svenska fenomenet är ersatt av ett engelskt, fungerande alternativ.
Men när det gäller Internet håller vi på att bli galna! I lobbyn på hotellet sitter (främst) unga överallt med ett desperat uttryck i ansiktet. Alla ska dela på en 11mbits trådlös uppkoppling från en router som passerat bäst före datum för flera år sedan. Portieren konstaterar torrt att det fungerar mellan 02.00 – och 08.00, annars är det hopplöst. På rummen kan man få modemfart för dyra slantar. Det finns helt enkelt inget alternativ
till att vara uppkopplad! Hjälp!
På BBC gjorde Samuel L Jackson igår reklam för ”Broadband” på 50Mb/s detta till en kostnad av drygt 400 kr i månaden! 2009 är året då det ska hända proklamerar han på uppdrag avVirgin Media – Internet ska inta vardagsrummen…. Hemma i mitt vardagsrum har jag 100Mb/s för 150 kr i månaden och många i Umeå har ju 1000Mb/s… till och med i köket.
Jag minns fortfarande skrapljuden på datasalsdörren någon gång i mitten på nittiotalet då vi fick bredband på Mimerskolan ,
alla ville in – alla ville ut – på nätet! Så stor är kraften i Internetfloden, vi i skolan har inget alternativ till att försöka tygla den, använda den för att utvinna energi, lära eleverna att inte drunkna utan att surfa på vågorna och känna tjusningen i att klara av en tube.
När jag föreslog att portiern skulle säga till chefen att köpa en ny router fick jag svaret Ha-Ha! Men skrattar bäst som skrattar sist, jag gick till hotellet bredvid och här surfar jag blixtsnabbt. Wi-fi Ha-Ha!